Tre tomma galgar och en kavaj – herrmodet på secondhand

Denna text är en krönika. Alla analyser och ställningstaganden är skribentens egna.

I Vasastans secondhandbutiker trängs klänningar, kjolar och blusar längst väggarna. På herrsidan ryms allt på en och samma klädställning. Det säger något om mer än bara mode.

När jag öppnar dörren till en av Vasastans många secondhand butiker, plingar klockan ovanför dörren och jag får en pust av stark blommig parfym. Denna doft signalerar femininitet. När jag tar ett steg innanför dörren märker jag att butiken inte är större än en trång etta på 18kvm. Alla kläder hänger tajt sorterat på galgar. I ett hörn ser jag en skylt som lyder “herrkläder”. Klädställningen “rigga” från Ikea som pryder de flesta hemmen, har 12 väl utvalda klädesplagg som hänger perfekt strukna på rad. Det är fem par jeans, två par chinos, tre skjortor, en kavaj och en tunn vindjacka. Resterande av butiken är färgsorterad med tätt upphänga kläder under kategorien “damkläder”. Att butiken är fylld av enbart kvinnor chockerar mig inte alls.

Vasastan är väldigt secondhand tätt, där många av butikerna marknadsför sig som “väl sorterade”. När jag söker vad ordet “väl sorterat” faktiskt betyder så får jag svaret “stort urval”. Detta ord känner inte jag är speciellt beskrivande för de secondhand butikerna som jag har varit inne i på senaste tiden, då de endast har ett så kallat “väl sorterat” utbud för damkläder och inte herrkläder. Jag hade snarare beskrivit de med orden “begränsat utbud” eller “få valmöjligheter”.

Personligen tycker jag att alla borde handla second hand för att få ett hållbart samhälle. Men när det finns så dåligt utbud så blir det svårt att motivera fler att handla secondhand. Brist på second hand-kläder för män är alltså ett faktum. Vart ligger problemet, är det att butikerna inte tar in herrkläder? Eller är det så att män inte skänker sina kläder i samma utsträckning som kvinnor? Att detta kan handla om intresse som sedan mynnar ut i okunskap kan också vara en anledning. Generellt så är det mer kvinnor som är modeintresserade samtidigt som det är fler män som fortfarande styr över de stora modehusen.

Hur ska vi då se till så att den här butiken på 18kvm får en arom av något mer könsneutralt, och att de välbekanta klädstängerna pryds av variation mellan herrkläder och damkläder? Jag har själv ingen lösning på detta men mina tankar mynnar ut i att vi behöver efterfråga mer herrkläder för att utbudet ska bli bättre – den klassiska frasen “utbud och efterfrågan”.