Denna text är en krönika. Alla analyser och ställningstaganden är skribentens egna.

Det händer något särskilt när lönen kommer. Inte bara på kontot, utan i huvudet. Som om pengar inte bara är pengar, utan också en humörhöjare. En kort stund känns livet lite lättare, stegen lite snabbare och besluten betydligt mindre genomtänkta. För plötsligt finns det flera versioner av en människa – före och efter lön.  

Efter lönen kliver vår generösa sida fram. Vi betalar åt en kompis. “Jag tar den här rundan”. Det är nästan som om vi vill visa, även för oss själva, att vi har kontroll. Att man inte bara klarar sig utan även lever. Några dagar senare känns samma generositet mer som ett svagt minne och ett tomt bankkonto.  

Sedan har vi den som tror på belöningar. Personen som haft en lång månad, ett krävande jobb eller studier. När lönen kommer är resonemanget solklart – “jag förtjänar det här”. Och ofta har man rätt. Problemet är bara att belöningar sällan kommer ensamma. De tenderar att dra med sig en extra beställning av snabbmat och ett köp som inte fanns med i planen – om det nu fanns någon. 

Impulsköparen är belönarens nära släkting. Den som bestämt sig för att spara och absolut inte shoppa något, men ändå råkar komma hem med nya skor, en ny kamera och ettabonnemang som börjar kosta pengar nästa månad. Men, det är ju framtidens problem.  

Bland alla dessa finns spararen. Personen som får lön och direkt gör det där som alla säger att man borde göra, men som inte alltid är så kul – för över pengar till ett konto som helst inte ska röras. Spararen tänker framåt och fokus är trygghet före spontanitet, buffert före brunch. Inte för att spararen aldrig vill unna sig, utan för att få känna känslan av kontroll.  

Löningshelgen blir lite som ett identitetstest. Inte för att pengar avslöjar allt om oss, men för att de förstärker det som redan finns där. Våra rädslor, våra drömmar, vår relation till trygghet, status och frihet. Pengar är aldrig bara siffror – de är känslor, möjligheter och ibland skuld och stress. Samtidigt delar vi alla samma tanke – att just den här månaden ska bli annorlunda. Mer genomtänkt. Mer “vuxen”.  

Kanske är det just därför löningshelgen är så laddad. Den ger oss, om så bara för ett par dagar, känslan av frihet. Och i en tid där mycket handlar om att räkna, prioritera och avstå, är det lätt att förstå varför vi låter kontot tala om vem vi är.  

Åtminstone tills det blir löningshelg igen. 

 

 

 

 

Iza Wagenius, skribent

23 januari 2026