Tidigare den här veckan avslutades rättegången mot TV4-profilen som misstänks ha köpt sex under våren 2025. Kvinnan profilen anklagas köpt sex av var på plats och kallad som vittne. I medierapporteringen har kvinnan hängts ut, troligen för att kasta skugga på profilen, men han hålls hemlig. På kvinnans bekostnad hängs hon ut och blir kallad till att vittna på en rättegång med hög medienärvaro, en uppenbart utsatt situation. Väl där, ensam, drar hon sig tillbaka och kan eller vill inte svara på stjärnadvokatens frågor. Kallad som vittne måste hon enligt lag infinna sig där, men tänk om hon var målsägande? 

Sverige är stolt över sin sexköpslagstiftning som trädde i kraft den första januari 1999. Förra somaren utvecklades lagen till att kunna lagföra “digitala sexköp”, alltså köp av sexuell handling som sker över nätet. Medan lagen utvecklas till att passa in i det moderna samhället är det få så läser det finstilta i hur den praktiseras i våra domstolar. 

Sexköpslagen (SKL) och Kopplerilagstiftningen (KL) tillhör den svenska Prostitutionslagstiftningen och delar därför juridisk grund. Koppleri är ett brott som straffas utefter att någon driver en verksamhet som anses skada samhället i stort, därför lagförs det som ett brott mot staten och inte mot en enskild person. SKL bygger på samma grund och är juridiskt också ett brott mot staten och inte mot kvinnan som utnyttjats, något som jag anser bör ses över och korrigeras. 

Det skapas här ett allvarligt avstånd mellan hur de utsatta kvinnorna ses i lagstiftningen jämfört med i juridiken. I våra lagstiftande organ är hon ett offer men i våra domstolar är hon ett vittne. Sexköpslagen ska jämna ut den maktfördelning som möjliggjort mannens utnyttjande av en kvinnas kropp, men i det här fallet kvarstår makten hos TV4-profilen när hon i domstol fortsätter vara den utsatta. Lagen ska skydda kvinnor men hur skyddas de om en minoritet av sexköpare döms?

Hade Sexköpslagen grundats självständigt och inte byggt vidare på Kopplerilagstiftningen hade vi sett prostituerade som målsägande och inte vittnen till brott. Det är uppenbart att det är kvinnan som är offer för mannen och inte salhällets ordning som är offer för olaglig verksamhet. I synnerhet ser jag det klart när jag ställer mig frågan om det är staten eller kvinnan som behöver rehabiliteras efter att en man köpt sexuella tjänster av henne, det är alltid hon.

Rättsprocesserna kring sexköp är därför svåra. Om vi väljer att se på medierapporteringen kring den nu så uppmärksammade rättegången mot TV4-profilen, får vi insyn i hur kvinnan fortsätter vara utsatt även inom domstolens väggar. Här lyder ett utdrag ur Aftonbladets rapportering från rättegången i måndags: “Bland annat hade den prostituerade kvinnan kallats in i rättssalen för att vittna. Men på de flesta av åklagarens frågor svarade hon att hon inte minns, eller att hon inte kunde eller ville svara.”

Här ska en man ställas inför en dom och kvinnan kallas till att vittna. Om vi istället ser rättsprocessen utifrån kvinnans perspektiv; Han har utnyttjat henne men staten är offer. Hon är inte målsägande, går dit ensam, förpliktigad att dyka upp och repetera det hon utsatts för och det av TV4:s inringda stjärnadvokat. Jag kan inte se hur det är ett system som gynnar henne. Hon går dit ensam och utan så mycket som ett juridiskt ombud med sig, för att “hon är inget offer”.

Den nionde februari kommer TV4-profilens dom. Jag får magsår av tanken på risken i att han inte döms på grund av en juridik som tjänar honom och bortser från kvinnans utsatthet. Jag vill se på grunden vår lag vilar på och jag vill se den utvecklas. Vi har anpassat den efter vårt “moderna samhälle” förut och den utvecklingen måste fortsätta.

Ellen Hedenby, Nyhetsreporter
28 Januari 2026