En Odyssé med Nolan och Travis Scott – men utan rötter?

Christopher Nolan gör aldrig något halvhjärtat. När han tar sig an ett projekt tittar hela världen på. Men när nyheten om hans tolkning av ”Odysséen” nu har landat, via en artikel i LA Times, är det med en viss tudelad känsla jag läser namnen. Att Travis Scott finns med på rollistan är ett oväntat och modernt val. Men det väcker också en fråga som skaver lite: Var är de grekiska skådespelarna?

Hollywood har länge haft en förkärlek för att berätta världens historier genom sina egna linser. Det är inget nytt, och ofta blir resultatet storslaget ändå. Men Christopher Nolan brukar vara regissören som går steget längre, som söker den absoluta detaljrikedomen. Därför känns det förvånande att han i filmatiseringen av västerlandets kanske viktigaste litterära verk verkar ha valt bort den grekiska kopplingen helt.

Att en artist som Travis Scott kliver in i denna antika värld är onekligen ett intressant grepp. Oavsett hur stor eller liten hans roll i slutändan blir, visar det att Nolan vågar tänka nytt och utmana våra föreställningar om hur antiken ska se ut. Men kontrasten blir påtaglig när man inser att det i en film baserad på grekisk mytologi inte verkar finnas en enda grekisk skådespelare.

Det handlar inte om att man måste ha en viss nationalitet för att spela en roll. Skådespeleri handlar om gestaltning. Men Odysséen är inte vilken äventyrssaga som helst; det är en berättelse djupt rotad i den grekiska folksjälen, fylld av begrepp och känslor som är unika för den kulturen. Att inkludera skådespelare med den bakgrunden hade kunnat ge filmen en extra dimension av autenticitet, en bottenklang som nu riskerar att gå förlorad.

Nolan har en unik makt i filmvärlden. Han har möjligheten att inte bara skapa stjärnor, utan också att lyfta fram talanger som annars kanske inte får chansen på den största scenen. Att inte ta tillfället i akt att ge Odysséen en mer genuin förankring känns som en missad möjlighet.

Det kommer säkert se fantastiskt ut som det gör i IMAX. Det kommer garanterat att bli en bioupplevelse utöver det vanliga. Men utan den grekiska närvaron riskerar vi att få en film som är visuellt fulländad, men som kanske saknar en liten bit av den själ som fick berättelsen att överleva i tusentals år.