Denna text är en krönika. Alla analyser och ställningstaganden är skribentens egna. 

Jag sitter vid skolbänken och ser snöflingorna sakta dansa ner mot marken. De landar mjukt på de redan upptrampade snöhögarna runt Vasastan. Ett nytt år har börjat. För många är det en tid fylld av hopp, löften och drömmar om förändring. En chans att börja om, sätta nya mål och bli en “bättre” version av sig själv. Men med det nya året kommer inte bara förväntningar, utan också krav, stress och jämförelse. Vad gör man då när ekonomin inte räcker till? 

Efter nyår förväntas vi börja om. Vi ska bli starkare, äta nyttigare, bli mer disciplinerade och mer framgångsrika. Reklam, appar och inlägg på sociala medier påminner oss ständigt om vad vi borde göra annorlunda. Men de här kraven krockar snabbt med årets fattigaste månad. För många finns det varken pengar eller marginaler för att faktiskt förändra något alls. Det räcker med att öppna mobilen för att bli överöst av erbjudanden – träningskort, kostprogram och appar som lovar ett bättre liv. Samtidigt fylls flödet av vänners och familjers nyårslöften. Jag brukar undvika sociala medier denna tid för att slippa stress, jämförelse och en rädsla att hamna efter. Det blir ännu en påminnelse om att ekonomin sätter gränser, även för viljan att må bättre.  

Ett gymkort är dyrt. Träningsutrustning kostar. “Bättre” mat är ofta dyrare. För en student tar CSN slut snabbare och för en pensionär kan sparpengarna försvinna i takt med ökade levnadskostnader. Jag tycker det är galet att det som marknadsförs som en enkel livsstil i verkligheten ofta är en klassfråga. Vi lever i ett samhälle där kraven är höga. När vi inte kan leva upp till dem, inte på grund av bristande motivation utan på grund av pengar, skapas en känsla av otillräcklighet. En känsla av att inte räcka till, trots att man gör sitt bästa.  

Vad säger det om ett samhälle där en nystart är någonting man måste ha råd med?  

Samtidigt finns det sätt att ta sig igenom allt detta. En nystart behöver inte vara dyr för att vara värdefull. Små förändringar kan räcka – en promenad istället för ett gymkort, att laga enkel mat tillsammans med nära och kära, att sätta mål som handlar om välmående snarare än prestation. Att våga sänka kraven och sluta jämföra sig med andras liv på sociala medier som oftast bara visar den finaste sidan av någons liv. Ibland handlar inte utveckling om att göra mer, utan om att acceptera sin situation och ta hand om sig själv utifrån de förutsättningar man har.  

Jag vet att det kan vara svårt, men försök att höja blicken, se dig om och upptäck det fina du har omkring dig. Att våga stå emot samhällets förväntningar kan ta tid, men ge inte upp, snart kommer vårsolens värme lysa upp din tillvaro! 

Iza Wagenius, krönikör

16 Januari 2026