Inte trodde jag att handla mat i Stockholms innerstad var som att lägga in en kontantinsats till en lägenhet innan jag flyttade hit. Att inflationen påverkat matpriserna kunde jag även se i min hemstad Malmö men Stockholm sätter ändå ribban. Att mitt studentboende ligger i Vasastan är trevligt men dessvärre bor det personer här som gärna köper oxfilé tre dagar i veckan.

Jag insåg att min budget jag lagt för månaden inte höll och att problemet låg i min mathandling. Jag bestämde mig för att testa en billig matvarubutik, Lidl. Nostalgitripp utan dess like, sist jag stack näsan innanför dörrarna till den tyska matvaruhandeln var i högstadiet när skolbespisningen serverade kalops med enbart fettklumpar.

Det var dags igen, 8 år senare. Hur illa kan det egentligen vara? Jag gick in i butiken och möttes av muller, både av folk som handlade och personal som plockade upp varor. Jag tog en korg och såg en ring av personer vid kyldisken. Första tanken som kom upp var att det bjöds på smakprov, smaskigt tänkte jag. Tanken försvann snabbt då det tydligen var en i personalen som plockade fram kassler. Personalen hann knappt fram med den sista vakuumförpackade kasslerbiten då det vällde fram kunder, alla ville tydligen köpa sig en bit av det saltrökta fläskköttet.

Nu höjde jag musiken till maxvolym och slog på noise-cancelling i mina hörlurar, ljudnivån blev något bättre. Min syn var tyvärr fortfarande skarp då jag blev förundrad över hur butiken kategoriserat sina varor. Exempelvis att falukorv och riskakor stod bredvid varandra i kyldisken, något jag då för första gången sett och aldrig kommer testa ihop.

Det var väl då jag kände att min puls kraftigt ökade och att jag gärna ville lokalisera en eventuell utgång i matvarubutiken. Känslan var som att vara fast i Venedigs kända labyrint, Borges, oändliga gångar där en utgång är desto svårare att hitta.

När jag trängde mig längre in i butiken såg jag en sektion där det stod rea, försökte komma fram i de endast 50 cm breda labyrintgångarna mellan personal och kunder. Det kändes som att jag utförde en bana i TV4:s Gladiatorerna då jag tvingades förbi tuffa hinder för att slutligen komma i mål. Väl framme vid deras rea-sektion möttes jag av en del spännande observationer. Framför mig låg BH:ar, hot-salsa och snabbnudlar i en och samma korg, och nu började hjärnkontoret gå på högvarv. Jag började febrilt rabbla några av de sju v:na som jag lärt mig på mina teaterlektioner i gymnasiet. Vem är jag? Vart är jag? Vart händer?

Jag gick raskt ut ur affären, tryckte i mig tre ciabatta frallor jag köpt i impuls då handlingen gjort mig en aning svimfärdig. Att jag mår dåligt i en matbutik är inget som tillhör vanligheten. Jag handlar ofta i flera timmar, jag vet att det låter märkligt men det är ett tillfälle för mig att slappna av.

Så, känns det verkligen värt att få matvarorna till ett lågt pris då en 20 minuters handling är som att komma ut ur det Lustiga Huset på Gröna Lund? Det låter kanske banalt och att miljontals personer gillar Lidl och inte störs av de saker jag blir förbryllad av. Det är såklart helt okej, alla har olika preferenser.

För min del blir det att återgå till de trygga strukturerade Ica butikerna, det känns mer som hemma i den nya storstaden och är något jag kommer fortsätta lägga mina sista sparpengar på.

Analys och ställningstaganden i texten är skribentens egna.

Holger Sjöström 25-01-28