Varannan lördag träffas en grupp av bara kvinnor i stan. Verksamheten Kvinnoträffen vill ge nyanlända och etablerade kvinnor en trevlig plats att mötas och skapa gemenskap
Det är tre volontärerna som är på plats idag. Ana Milena Isacson är gruppledare inom verksamheten Kvinnoträffen i Vasastan och tillsammans med Ingrid och Martha fixar de lite mat för dagens träff. Det är en enkel lunch i form av couscoussallad och smörgås, men det finns också småkakor och bakverk för dem som väljer att ta fika istället. Ingrid kommenterar att det är skönt att få vara i en lokal som har ett stort kök. De fokuserar var och en på sin sak och verkar jobba bekvämt i varandras sällskap.
Ana Milena har fått meddelanden om att några deltagare är sjuka så de antar att det inte kommer mycket folk idag. Hade det varit en annan lördag så hade man mötts med fem volontärer och runt 20 deltagare. Alla är kvinnor och några tar med sig sina barn. Men det hindrar inte volontärerna att förbereda som vanligt och ändå skapa en varm och trevlig stämning.
Rummet bredvid köket liknar ett klassrum, fylld med gult ljus och värme, medan en grå himmel hälsar på andra sidan fönstret. Rummet är tillräckligt rymlig för fyra bord och ett längre bord där mat och dryck står. Volontärerna var tidigare inne och la fram pyssel och ritnings material på ett av borden, för barn och vuxna.
Där sitter Alma (40) och ritar. Hon började komma på Kvinnoträffen när den ägde rum i en lokal i Fatbursparken på Medborgarplatsen. Det var plötsligt hon hittade verksamheten.
– Jag gick förbi lokalen på Medborgarplatsen och såg att det pågick en aktivitet där inne och frågade vad de gjorde, säger Alma. Hon har varit med sedan dess.
Nu sker Kvinnoträffen i Vasastan i Birkagården.
– Jag tror det är därför många inte har kommit. Några bor långt bort och den här lokalen tar mer tid att resa till, och alla har inte månadskort, säger Alma.
Volontärerna är dock nöjda med den nya lokalen. Den har mer plats för fler kvinnor och ett bekvämare kök än det på Medborgarplatsens lokal.
Född av ett behov
Kvinnoträffen är en verksamhet inom organisationen IM, Individuell Människohjälp. Med den stora asylsökande invandringen som skedde under hösten 2015 i Sverige, kom även ett stort antal kvinnor. Konceptet föddes efter att IM såg ett behov i samhället av en trygg miljö och en mötesplats för båda nyanlända och etablerade kvinnor med olika bakgrund och förutsättningar. Hösten 2016 började Kvinnoträffen i Skärholmen, med målet att skaffa en plats för bara kvinnor att få sällskap och uppmuntra sig själva att komma ut ur hemmet.
Ingrid, som blev volontär under 2022 pratar om att det är härligt att vara på en plats där det bara är kvinnor och det är därför hon gillar verksamhetens koncept.
–Det är exakt det som behövs, tycker jag. Vårt samhälle är ju väldigt fokuserad på att allting ska blandas helt. Vi ska göra allting tillsammans med alla andra, annars handlar det om diskriminering. Det är okej att vara bara kvinnor och det är en jättestor trygghet för de som känner något typ av hinder av att komma ut i samhället på något sätt.
För nyanlända kvinnor som har andra kulturer och vanor är det svårare att komma ut i samhället och träffa andra.
– Vi har sett kvinnor som har vuxit in i samhället. Inte att de lämnar sin kultur men att de är nöjda med att bo här och kunna jobba eller lämna sitt barn på förskolan och sedan kommer de hit och berättar hur det har varit under veckan, säger Ana Milena. Det här är en mötesplats på jämlika villkor och det är så viktigt, det betyder att alla ska känna sig välkomna och alla ska ha rätt att träffas på den här platsen.
Precis flyttat till Sverige
Idag är atmosfären lugn. Förutom deltagarna Alma och Rania som kom senast, kommer det in två andra kvinnor. Marwa kommer ifrån Sudan och har precis flyttat till Stockholm för två månader sedan. Hon kom till Kvinnoträffen med sitt barn och sin kusin Minas, som i sin tur hittade verksamheten genom en vän och har deltagit fyra gånger nu. De kvinnorna som är på plats hälsar på Marwa och Minas med värme, även om de inte har träffats förut så verkar det inte vara någon konstighet utan de presentar sig och hittar snabbt något att prata om. Glädjen spreds snabbt och rummet blev aldrig tyst igen.
Ana Milena och Martha är glada över att ett barn kom och därför bjuder de in Marwas dotter att leka eller pyssla med något på bordet. Barnet följer lite tveksamt men ser ingen större fara i dem, Martha hjälper henne att sätta sig ner och hon börjar rita en groda.
Marwa kommunicerar på engelska idag men hon vill lära sig svenska. Hon frågar dem andra runt bordet om tips för att lära sig svenska. De andra ger henne idéer på olika sätt som man kan studera på, till exempel att lyssna på nyheter på lätt svenska, lyssna på svensk musik men några tipsar även om ställen att besöka som kyrkor eller språkcaféer runt om i Stockholm. Snart är alla i gång och konversationen strömmar åt olika håll.
Kvinnoträffen försöker också ge utrymme för att deltagarna ska lära sig om det nya landet och dess institutioner, erbjuda samhällskunskap och de olika möjligheter som finns för alla. Det gör de med hjälp av volontärerna som kanske jobbar på Arbetsförmedlingen eller Migrationsverket och kan dela med sig av informationen. Väldigt ofta är det andra som kontaktar gruppledaren och ber om att få komma och prata till deltagarna, till exempel en skola som vill ge information om sina kurser. Det kan till och med vara andra IM verksamheter som kommer och berättar om deras jobb, som IM:s Språkfika eller IM:s Rådrum.
Det finns ingen särskild rutin som denna verksamhet följer varannan vecka när de träffas, utan det varierar vid olika tillfällen. I början försökte de ha ett tema vid varje träff, till exempel stickning, men några deltagare blev nervösa och tänkte att de behövde kunna göra dessa saker i förhand. Numera är fokuset att deltagare ska lära känna varandra och vara en del av ett gruppsamtal som kan handla om allt ifrån att vara invandrare, mamma, syster, dotter, fru, och så vidare. Fokusgruppen är alltså kvinnor och deras upplevelser, men även barn och alla som identifierar sig som kvinnor eller icke-binära personer. Det erbjuds fortfarande olika aktiviteter under de två timmar Kvinnoträffen pågår; så som målning, sångstunder, pyssel, spel, bland andra. Men framför allt vill volontärerna att alla ska känna sig fria att prata med varandra och dela med sig om olika ämnen.
Från månadsgivare till volontär
Ana Milena själv har varit en månadsgivare till IM i 15 år. Hon skrev dessutom en uppsats om internflyktingar i Colombia, landet hon kommer ifrån. Senare blev hon inbjuden att prata om det på en av IM:s träff. Det är dock flyktingkrisen under 2015 som får henne att bli volontär i Kvinnoträffen.
– Jag har varit med från början i Kvinnogruppen. När flyktkrisen hände under 2015, letade jag efter ett sätt att engagera mig och hjälpa kvinnor på flykt och eftersom jag hade varit månadsgivare till IM, de var de första jag vände mig till. Jag hörde talas om att IM ville starta en kvinnogrupp. Jag har varit aktiv volontär sedan dess, säger hon.
Under den här stunden som Kvinnoträffen pågår är det sällan samtalet stannar upp. Det är inte helt ovanligt heller att olika språk som arabiska eller spanska kommer upp till ytan, och ingen verkar obekväm av det, utan de frågar fritt när de vill veta vad andra pratar om på sitt språk. Samma händer när någon deltagare inte kan uttrycka sig med flytande svenska, alla gör sitt bästa för att förstå personen och kan be den att upprepa om de inte förstår något. Det är trots allt en miljö för alla att känna trygghet och att känna sig förstådd.
Planering för nästa möte håller på även nu och det är direkt mellan deltagarna och volontärer. Det börjar spela arabiska toner som fyller bakgrunden medan konversationen pågår, Rania har satt på Spotify på Ana Milenas begäran. Där kommer idéen ifrån av att visa musik från alla deras länder på nästa möte och kanske lära varandra att dansa till den. De kommer också att få besök av en arbetare från Arbetsförmedlingen som en annan volontär fixade. Dessutom kommer de att fixa material för att göra julpyssel.
Klockan är 14.00 och avslutningen sker långsamt, Ingrid och Martha börjar ta maten tillbaka till köket, de andra pratar fortfarande. Det är mycket mat kvar eftersom de inte var så många den här gången så de bjuder på mat till alla att ta med sig hem. Marwa sitter med dottern, hon tycker absolut att hon ska fortsätta att komma till Kvinnoträffen, hon är väldigt glad över att ha kommit. Även fast mötet behöver ta slut är det som att de inte vill det. Deltagarna står nu alla in i köket och fortsätter prata med Ingrid, Martha och Ana Milena. Konversationen tar aldrig riktig slut, bara precis innan de låser dörren.
Text & foto: Marthina Nastasi
Alma, Rania och Marwas namn är påhittat.