I dagens Sverige kämpar fortfarande många föräldrar med att acceptera sina hbtqi+-barn. I denna strävan spelar det ideella nätverket Stolta Föräldrar en viktig roll i att sprida hopp om en framtid där kärleken segrar över allt. 

Jag och min man brukar tacka vår dotter för att hon är homosexuell! säger Pia Påhlsson med ett stort, men framförallt stolt leende. 

Foto: Stolta Föräldrar och Elin Pettersson

Solen skiner alltid under prideveckan i Stockholm, det är sen gammalt. Men en novemberdag som denna, där solen inte visat sig på hela dagen, och regnets täcke sveper in hela Stockholm, känns den strålande pride-solen lite extra långt bort. Pia Påhlsson som varit med i Stolta Föräldrars arbetsgrupp sedan 2015 har glömt sitt paraply hemma. Trots regnet verkar Pia oberörd och strålar av glädje. Snabbt rättar hon till sitt genomblöta hår framför spegeln, innan vi sätter oss ner i köket för att ringa Ellen Lundberg via videosamtal. Jag får flashback från corona-tiden. Ellen, som är den senaste medlemmen i arbetsgruppen sedan nyår 2023 har ett perfekt fönat hår, som definitivt inte varit ute i dagens novemberregn. Med en närvaro så stark att det känns som Ellen sitter med oss i samma rum, så får hon snabbt corona-flashbacksen att försvinna. Den strålande pride-solen känns plötsligt lite närmre.

– Stolta Föräldrar är ett ideellt nätverk av föräldrar till hbtqi+-barn inom RFSL-Stockholm. Pia tar en klunk av kaffet som jag precis bryggt åt oss, och fyller i. 

De flesta har nog lite koll på oss för de sett oss marschera i prideparaden, vi brukar få höra att vår manifestation berör.

Pia dricker sitt kaffe svart, jag kan inte låta bli att fundera över om jag gjort kaffet för starkt.

Ellen blir frestad och går iväg från videosamtalet för att brygga sig en egen kopp. Det blir en mysig och avslappnad stämning, trots allvaret och vikten i det Ellen och Pia berättar. Stolta Föräldrar har aldrig gått i paraden med musik eller utklädnad, de beskriver det som en manifestation. En manifestation för allvaret i att många unga personer inte kan komma ut för sina föräldrar och anhöriga. 

Men Stolta Föräldrar är inte något som bara finns under prideveckan, trots att många kanske förknippar nätverket med just pride. Arbetsgruppen är nämligen engagerade och finns här för föräldrar året om, även under de gråaste novemberkvällarna. 

– Vi arbetar med återkommande aktiviteter året om. Bland annat studiecirklar, stödsamtal, temahelger och cafékvällar, berättar Ellen. 

Pia nickar, men är noggrann med att förtydliga att det alltid är fokus på föräldraskapet. 

– Vårt fokus, i allt vårt arbete, i hela vår verksamhet, är att det ska utgå ifrån föräldraskapet. Föräldrarna ska få komma till oss och andas ut, gråta och tycka det är skitjobbigt. För det är helt okej att man tycker det, tillägger Pia.  

Både Pia och Ellen gestikulerar när de pratar, deras engagemang är minst sagt synbart. Och kakorna som jag har ställt fram på bordet glöms bort. 

Som förälder till hbtqi+-barn kan du vända dig till Stolta Föräldrar oavsett vilken situation du är i. Vissa föräldrar vill ha råd, andra vill bara prata med någon i samma situation, några föräldrar har det jättetufft med barn som mår psykiskt dåligt och en del vill bara ha ett sammanhang där de kan engagera sig. På cafékvällarna krävs inte ens någon föranmälan, där är det bara att dyka upp. Ellen berättar att det var så hon först kom i kontakt med nätverket, i samband med att hennes dotter kom ut som trans. 

– Det viktigaste är att inkludera alla. Vissa transpersoner, till exempel, kämpar med självmordstankar, och det är jättejobbigt för föräldrarna. Men alla har det inte lika tufft, och det är viktigt att visa för dessa föräldrar att man faktiskt kan må bra också, säger Ellen med en väldigt berörd ton. 

Skratt, tårar, allvar, tacksamhet och hopp är något som beskriver Stolta Föräldrars temahelger, och är en av de populäraste aktiviteterna som de anordnar. För att säkra en plats krävs föranmälan, och det gäller att vara snabb eftersom efterfrågan brukar vara hög. Pia har inte missat en enda temahelg sedan sitt engagemang började. Under dessa helger har föräldrar möjlighet att delta i inspirerande föreläsningar där personer som representerar hbtqi+ delar med sig av sina livshistorier. Stolta Föräldrar strävar efter mångfald och inkludering genom att ha en bred representation av föreläsare, gärna med en representant för varje bokstav. Pia betonar vikten av att föreläsarna har olika bakgrund och erfarenhet för att ge en mångsidig och berikande upplevelse för de deltagande föräldrarna. 

– Allt som sägs på våra temahelger stannar på temahelgerna. Eller ja, det gäller såklart under alla våra arrangemang. Hos oss ska alla föräldrar alltid känna sig trygga med att våga dela med sig, tillägger Ellen, med en betoning på alltid. 

Pia har ett pärlarmband i gröna färger på sig. Jag lägger märke till bokstäverna på armbandet när Pia tar sin sista klunk av sitt kaffe, “proud mom” står det. Pia ler till och berättar att hon fått det av sin dotter. Jag kan inte låta bli att fråga Pia och Ellen vad det har inneburit för deras barn att de är engagerade inom Stolta Föräldrar. Det blir tyst en stund. Pia tar ett djupt andetag, jag märker att hon försöker samla sig. 

Foto: Elin Pettersson

– Vår dotter är jättestolt, fnissar Pia tillslut. Hon skrev ett sånt fantastiskt inlägg på Facebook en gång inför att vi skulle gå pridetåget tillsammans. Gud då började jag gråta, jag börjar gråta nu bara jag tänker på det. 

Ellen fnissar också till, och fyller i. 

– När jag berättar för får dotter om vad vi gör, eller vad vi ska göra, då är det klart att hon blir jättestolt. Så är det ju. 

Ellens hund hoppar upp i soffan bredvid henne. Hon har varnat mig sedan innan att hennes hund kanske kommer behöva lite uppmärksamhet. Pia skrattar, hon tycker Ellen är lite lik sin hund. 

– Det är lite lustigt, sådan matte, sådan hund, säger Pia. 

Vi alla skrattar till och konstaterar att Pia har rätt, de är faktiskt väldigt lika. Ellen klappar sin hund och berättar om att allt arbete som Stolta föräldrar gör enbart är på deras fritid. Pia betonar vikten av att de aldrig får känna sig otillräckliga. Deras huvudfokus är riktat mot det de hinner åstadkomma, med målsättningen att det ska vara betydelsefullt. 

Prideveckan i Stockholm är den mest intensiva veckan på året för Stolta Föräldrar. 

“Att finnas med under pride ger oss förvissning om att vi behövs, kraft och kärlek i alla regnbågens färger att fortsätta ett år till, även en grå novemberkväll”, skriver Stolta Föräldrar på deras Instagram.

Förutom att gå i prideparaden så finns Stolta Föräldrar i pridepark hela veckan. Där står de i ett tält, och dit kan man komma om man har någon fråga, vill prata eller om man bara vill kramas. 

– Det är så fantastiskt. Jag träffade ett par som bor i Vadstena under pride en gång, berättar Pia. Och de kommer tillbaka tillsammans år efter år, och det är lite häftigt faktiskt. Och det är ju så viktigt för dem att jag ser dem.  

Ellen tillägger med ett “åhh!”

– Ja det såg ju jag under pride i år, så många som kom förbi och bara, “Pia, Pia, Pia” och ville kramas.

Pia förtydligar genom att krama om sig själv. 

– Nej men alltså det är en sån värme, svarar Pia. Det kommer du också märka om några år Ellen, det här med återseendets glädje. 

Pia går till hallen för att hämta sin tygpåse. En tygpåse täckt i prideflaggan. I väskan har Pia med sig flaggor, banderoller och pins som de brukar bära och sälja under pride. I år är det exakt 25 år sedan som de första stolta föräldrarna gick prideparaden. Då var de sju föräldrar – nu är de fler föräldrar än ögat kan nå. 

– Det allra viktigaste är att inte glömma, säger Pia. Vi får inte glömma alla de som var före, alla de som kämpat för att min dotter har det bättre nu. 

Pia suckar och förtydligar. 

– Men tyvärr har vi en lång väg kvar att gå. Det är fortfarande skit för hbtqi+-personer ibland, rent ut sagt. Även här i Sverige. Nu är det ju tyvärr transpersonerna som har det som homosexuella hade det för typ 20-25 år sedan. 

Ellen nickar förtvivlat och fyller i.

– Man får aldrig backa, och man får aldrig glömma att man aldrig får stanna upp. Man måste liksom fortsätta kämpa hela tiden.

Stolta Föräldrar strävar efter verklig förändring. Utöver sitt stöd och närvaro för föräldrar med hbtqi+-barn, så engagerar de sig i demonstrationer och manifestationer. Ett återkommande inslag är deras närvaro utanför riksdagshuset på alla hjärtans dag, där de tydligt markerar att alla har rätt till att älska vem de vill. Vid ett tillfälle demonstrerade de även utanför Rysslands ambassad i protest mot Rysslands påstående om att det inte finns hbtqi+-personer i deras land. Redan innan Pias engagemang deltog Stolta Föräldrar i demonstrationer och manifestationer. Däribland en demonstration som ägde rum utanför en rättegång när en pastor hade uttalat sig med hbtqi+-fientliga åsikter. 

Det är bara eftermiddag, men mörkret har redan dragit in utanför fönstret som vi sitter vid. Ellen syns inte lika klart på datorskärmen längre och regnet fortsätter att piska ner. 

– Egentligen kan jag känna att det är lite sorgligt att Stolta Föräldrar behöver finnas, säger Pia. 

Ellen håller med. 

– Ja alltså det bästa hade ju varit om vi inte fanns. För då hade alla föräldrar varit stolta, men så är det ju inte. 

Återigen blir det påtagligt att den strålande pride-solen är långt bort. Det må vara sen gammalt att solen alltid strålar på pride, men under solstrålarna går hbtqi+-par som bara vågar hålla hand en vecka om året. Pia och Ellen berättar om olika par som de träffat på pride. Par som bara vågar, och bara kan visa sin kärlek för varandra en vecka på hela året – under prideveckan i Stockholm. Men det är därför Stolta Föräldrar fortsätter att finnas, just för dessa personer. 

Stolta Föräldrar kommer aldrig sluta bidra med sin kärlek, säger Pia med en förtvivlad men samtidigt hoppfull ton.

Text: Elin Pettersson