Foto Magda Gunnarsson

För sex månader sedan blev jag Stockholmare igen, efter fem års äventyrande i andra delar av landet. Mina utflykter runtom i Sverige har gjort att jag tvingats möta och till och med bli vän med människor som inte kommer från Mälardalen. Jag är inte Stockholmare utan Strängnäsbo från början men många har svårt att greppa att Strängnäs inte är en del av Stockholm, så ofta har jag helt enkelt fått acceptera Stockholmsetiketten. Det har inneburit att jag själv utsatts för ogillandet som människor har mot Stockholmare. Exempelvis hade en tidigare partners släkting svårt för mig på grund av min påstådda Stockholms härkomst. Jag försökte länge få honom att förstå att jag inte var Stockholmare men utan resultat. 

Jag har under mina tre månader här fått besök av vänner från lång långt borta, till exempel Småland och Linköping. De kommer hit med inställningen att Stockholmare är dryga, snobbiga och alltjämt stressade. Jag funderar på varför det har behövt bli såhär? Det är klart att det finns dryga Stockholmare och att kollektivtrafiken är stressig. Men ogillandet av Stockholmare har en djup dimension i sig.  

I flera länder verkar människor tycka lite sämre om de som kommer från storstadsregioner, det kom jag fram till efter lite googlande. Ett återkommande tema i hur människor från olika länder beskriver sina egna huvudstadsbor är att de tycker att de är bättre än alla andra i landet. Huvudstadsborna i deras länder är med andra ord dryga, kanske till och med lika dryga som Stockholmarna. 

När jag har behövt försvara mitt påstådda Stockholmsarv har jag alltid argumenterat för att Stockholm är byggt på människor från hela landet och när man kastar hat på Stockholmarna så kastar man hat på sig själv. Det biter på vissa. Men jag tänker också att svaret på varför detta stora hat existerar ligger i mitt försvarsargument. Många familjer såg sina nära och kära åka iväg till storstaden för att kunna bygga ett bättre liv och få en utbildning.

 Storstäder förknippas ofta med makt och pengar i både Sverige och andra länder. Om det är något som får mångas blod att koka så är det väl politik och människor som har mycket pengar. Båda dessa saker finns det mycket av i storstäder. 

I dagens Sverige är det inte längre nödvändigt för människor att flytta till Stockholm för att få utbildning. Men i till exempel Kina är det lättare för Pekingborna att komma in på de bättre universiteten då de har tillgång till bättre utbildning från början. Där finns det anledning att ifrågasätta den maktstruktur som storstaden symboliserar. Kanske är våran benägenhet att kritisera storstaden och dess invånare ett sätt att kämpa emot storstadens förmåga att dra till sig all uppmärksamhet. Det är möjligt att det finns något viktigt med ogillandet. 

På väg upp från tunnelbanan skrev min vän från Linköping ett sms till sin kompis. Hon skrev att hon gillade Stockholm och att Stockholmarna kanske inte är så dryga ändå. Kompisen undrade i sin tur om hon mår bra. Den glädjande nyheten är att ingen av mina vänner hittills lämnat Stockholm utan att fundera på att någon gång flytta hit. Det som nu roar mig allra mest är att de sedan kommer inse att Stockholmare är ganska dryga och att det inte bara är kollektivtrafiken som är stressig. 

Krönikor: Magda Gunnarsson